Pirmin Schwegler om sin nya roll som chef för proffsfotbollen i Eintracht Frankfurt

Efter mer än tio år återvände den tidigare lagkaptenen Pirmin Schwegler till Eintracht Frankfurt i början av året. Under ett halvår har han noggrant satt sig in i sin nya roll som chef för proffsfotbollen, och nu berättar han om vad jobbet faktiskt innebär.

Schwegler, som bar Eintracht-adlern på bröstet i fem år, var kapten och en strategisk mittfältare med stor respekt i klubben. Även efter att han lämnade klubben 2014 har hans starka koppling till Frankfurt bestått, inte minst genom en nära relation till den tidigare ordföranden Wolfgang Steubing. Hans återkomst, tio och ett halvt år senare, känns nästan som ödesbestämd.

Efter att ha avslutat sin aktiva karriär 2020, med sitt sista stopp hos Western Sydney Wanderers i Australien, samlade Schwegler erfarenheter som chefscout för FC Bayern och som direktör för proffsfotbollen i Hoffenheim. Den 1 januari 2025 återvände han till Eintracht som chef för proffsfotbollen – och kände knappt igen sin gamla klubb. Även om Waldstadion fortfarande är sig likt har klubben utvecklats enormt, både sportligt och infrastrukturellt. Det moderna träningscentret, bara ett stenkast från arenan, fanns inte under hans spelartid.

"Ibland blir jag förvånad när jag ser hur många som jobbar i matsalen mitt på dagen. Eintracht har utvecklats enormt, det är verkligen imponerande", säger Schwegler.

Under det gångna halvåret har han smugit sig in i rollen bakom kulisserna, och nu har han för första gången gått ut offentligt för att förklara vad hans arbete innebär. Till skillnad från roller som tränare, manager, scout, fysioterapeut eller materialförvaltare är det svårt att sätta exakta ord på vad en chef för proffsfotbollen gör.

Schwegler är "mycket nära" laget och tränarteamet och försöker närvara vid så många träningar som möjligt. Hans uppgift är att "milda vissa saker" och fungera som en bro till den sportliga ledningen. "Jag arbetar mestadels i bakgrunden och i nära samråd med Dino (Toppmöller). Vi är på samma våglängd och har en liknande känsla för människor och situationer. Det har klickat snabbt. Vi behöver inte alltid förklara oss för varandra", berättar han.

Sportdirektören Timmo Hardung känner han sedan tidigare från gemensamma år i Hoffenheim.

Schwegler tror att hans egen erfarenhet som spelare kan bidra mycket till dagens proffsspelare. I vardagen kan även spontana samtal vid kaffemaskinen vara viktiga. "Jag är ingen psykolog och vi har experter för det, men jag har varit med om mycket själv och kan dela med mig av det. Jag tvingar inte fram möten utan försöker med känsla identifiera problem tidigt, lätta på trycket eller ibland även skapa ett visst tryck."

Han är övertygad om att spelarna redan har tillräckligt med press och att det ofta är för mycket som läggs på deras axlar.

"Det är viktigt att killarna kommer till träningen med glädje. Efter sex månader har jag insett att vi har en fantastisk atmosfär här. Jag vill bidra till det. Jag tror att bra stämning oftast leder till bättre prestationer."

Alla spelare, även de som inte alltid syns i rampljuset, ska känna sig inkluderade. Ett exempel är Krisztian Lisztes, som under sitt första år knappt spelade och ofta var skadad. "Jag hade också perioder i min karriär när jag var skadad eller utanför laget. När man känner att klubben står bakom en skapas en lojalitet som på sikt ger bättre prestationer", förklarar Schwegler.

Framöver vill han också rikta fokus mot ungdomarna och hjälpa de största talangerna i övergångsfasen till A-laget. Från september planerar han att gå en ledarskapsutbildning via DFL och funderar även på att skaffa tränarlicenser – en ambition som inte förvånar med tanke på hans nyfikenhet och blick för mer än bara spelandet redan som aktiv.

Stora framtidsplaner är han dock försiktig med. Frågan om han en dag kan ta över som sportchef efter Markus Krösche avfärdar han helt: "Det har jag 0,0 i tankarna. Jag har lärt mig att leva i nuet och göra mitt jobb så bra jag kan."

Schwegler deltar också aktivt i möten där potentiella nyförvärv diskuteras. "Det är många som bidrar med sina åsikter, experter med skarpa ögon. Det är en stor grupp. Det fina är att Markus är öppen för olika synpunkter och vill höra dem. I slutändan är det han som fattar det slutgiltiga beslutet, men vi är hela tiden i dialog."

Det som ger honom allra mest glädje är stunderna efter slutsignalen, när hela stadion hyllar laget. "Då smyger jag ut bakom bänken. Jag tror ingen upptäckt mig där än. Jag ser på på avstånd hur fansen firar killarna och tvärtom. Det ger en enorm tillfredsställelse och jag har fått gåshud flera gånger", berättar Schwegler.

Det är tydligt att han är helt hemma i Frankfurt igen – nästan som om han aldrig lämnat. Eintracht lever och andas han med hela sitt hjärta.