Henriksens misslyckande är också en fråga för ledningen

Mainz beslut att bryta med Bo Henriksen var oundvikligt, men skulden ligger inte enbart på tränaren. Det menar kicker-reportern Thiemo Müller i sin analys. Efter den katastrofala 0–4-förlusten mot Freiburg på söndagskvällen stod det klart att relationen mellan laget och Henriksen var helt ur spel. Trots detta verkade klubbledningen, med sportchefen Christian Heidel i spetsen, ha svårt att acceptera situationen på måndagen och tisdagen. Direkt efter matchen var sportdirektör Niko Bungert tydlig när han inför TV-kamerorna vägrade ge Henriksen någon som helst garanti för framtiden, men det dröjde ändå nästan tre dagar innan tränaravskedet blev officiellt – något som fortfarande är oklart varför.

Det mest sannolika är att Heidel och hans stab först försökte hitta en mer permanent lösning innan de tillsatte U23-tränaren Benjamin Hoffmann som interimslösning. En del av tvekan kan också ha handlat om en känslomässig koppling till Henriksen, som efter att ha säkrat nytt kontrakt 2024 och tagit laget till Conference League "har sin plats i våra hjärtan och i historieböckerna", som Heidel uttryckte det.

Kontraktet förlängdes i januari 2024 till 2027, och då hyllade Heidel dansken och talade om en långsiktig satsning. I efterhand framstår detta inte som ett missförstånd, snarare var "kulturell passform" mellan Henriksen och Mainz mycket stark. Att relationen ändå sprack så snabbt beror på andra faktorer – faktorer som i stor utsträckning skyller på klubbens ledning snarare än på tränaren.

Det är tydligt att truppen inte klarade av den ovanliga belastningen med täta matcher i Bundesliga och Conference League. Att man inte ersatte försvararen Moritz Jenz och att man förlitade sig på unge Nelson Weiper, 20, som enda riktiga anfallare, kan ses som naivt i efterhand. I proffsfotbollen är det vanligt att tränaren får stå för misslyckanden, men i Mainz finns det troligen en viss tvekan att snabbt genomföra tränarbytet av just denna anledning.

Henriksen hade dock även egna svagheter. Hans taktiska växlingar mellan långa bollar och önskan om mer kombinationsspel skapade en osäkerhet i laget. Dessutom var hans hantering av anfallshoppet Weiper problematisk – trots offensiva problem och brist på alternativ fick Weiper ofta stå åt sidan på grund av påstått dåliga träningsinsatser. De så kallade "spelarträningarna" där Weiper och andra teoretiskt kunde visa framfötterna leddes ofta av Henriksens assistenter.

Nu hoppas man i Mainz att Weiper ska blomstra igen under Hoffmann, som tillsammans med Weiper vann tyska ungdomsmästerskapet för A-juniorer 2023. Förhoppningen är att Hoffmann kan ge ny energi, och det är inte helt omöjligt att han får förtroende även efter jul, trots att det inte är planen. Fallet Henriksen visar hur snabbt situationer kan förändras i fotbollen – och hur viktiga beslut i en klubb ofta handlar om långt mer än bara tränarens insats.