Inget slår ett finaldrama – Bundesliga borde ta efter

Det här helgen bjöd på ren spänning med rafflande finaler i både tennis och handboll. Spänning som Bundesliga saknar med sina invanda upplägg. Är det kanske dags för en revolution inom tysk fotboll?

Under helgen hölls många sportevenemang – men det var andra sporter än fotbollen som stod för de riktigt stora höjdpunkterna. Finaler har en magisk dragningskraft: vinn eller försvinn, bli hjälte eller förlora stort – det är det som fängslar oss alla. Ett enda avgörande möte, en kväll som bestämmer allt. Fantastiskt!

Denna känsla finns inte bara bland världseliten, utan även på gräsrotsnivå, där otaliga inomhusturneringar för ungdomar pågår runt om i landet. För varje barn är ett finalspel en speciell och nervkittlande upplevelse. Publiken känns, musiken spelas, Champions League-hymnen kan höras – sporten ger oss den där unika stämningen.

Visst, ligor där alla möter alla är också fina. De är rättvisa och ger ofta alla spelare mycket speltid. Men den där speciella gnistan som ett finalmöte ger, den saknas.

I tennisen är en utslagsmatch mellan två spelare oerhört dramatisk. Det fem timmar långa semifinaldramat mellan Carlos Alcaraz och Alexander Zverev hade allt som en riktigt bra sportkamp kräver – världsklassrally och känslosamma ögonblick efter slutsignalen. Och förväntningarna var skyhöga inför finalen där Novak Djokovic mötte Jannik Sinner, också ett spektakulärt möte.

I handbollen hade Danmark och Tyskland sannolikt slutat etta och tvåa i ett seriespel, men inget slår en direkt final mellan två jättar.

Nästa helg väntar Super Bowl – det ultimata finalmötet som avslutar en fartfylld play-off-säsong. Samtidigt pågår kampen om guldmedaljerna i OS.

Bundesliga står i stark kontrast. Hela 306 matcher, alla möter alla, men ingen riktig höjdpunkt. Augsburg eller Hamburg spelar egentligen ingen roll – Bayern München är på väg att vinna ligan igen, för 13:e gången på 14 år. Det blir inget avgörande finalmöte, bara rutinmässiga firanden med öl och några sekunder av jubel.

Visst, ligaledarna kallar det "den ärligaste titeln" – och visst, det är sant. Men hade Bayern behövt slåss sig igenom ett play-off-system och sedan vinna en final mot Dortmund – hade det inte varit mer spännande? Kanske hade de då bara vunnit elva titlar på 14 år istället för tretton.

För konkurrensen och för Bundesliga som underhållning vore play-offs och finaler, gärna i bäst-av-tre-format, en riktig vitamininjektion. Det skulle säkerställa att det verkligen är det starkaste laget som tar hem bucklan.

Just nu är mästerskapsracet tråkigt. Så här ska inte sport kännas.