Kollektiv kollaps i Leverkusen – Eintracht saknade både idéer och effektivitet i anfallet

Eintracht Frankfurt gjorde en blek insats när de föll med 1–3 borta mot Bayer Leverkusen. Det var en match där allt som kunde gå fel, faktiskt gick fel – en riktig kollektiv kollaps på planen. Bakgrunden är komplex, men en tydlig utmaning är att minska individuella misstag och att få anfallarna mer involverade i spelet.

Senaste tiden har Leverkusen dominerat Eintracht fullständigt med sin tekniska skicklighet, snabbhet och intensitet. Sedan det förnedrande 1–6-förlusten i maj 2019 har Frankfurt förlorat samtliga tolv tävlingsmatcher mot Leverkusen, och släppt in hela 40 mål – i snitt 3,33 per match. En skräckstatistik.

Trots det såg förutsättningarna inför fredagskvällen inte helt hopplösa ut. Frankfurt hade kommit till matchen med tre raka segrar, och till skillnad från Leverkusen hade de inte genomgått någon större spelaromsättning under sommaren. Men matchen blev en svår påminnelse om att det inte räcker med självförtroende när det vacklar på planen.

Från start försvårades förutsättningarna av tunga avbräck: mittfältaren Hugo Larsson blev sjuk i maginfluensa, och lagkaptenen Rasmus Kristensen tvingades utgå tidigt på grund av skada, med en längre frånvaro som följd. Även rutinerade Mario Götze, som kunnat bidra med erfarenhet och lugn, fanns inte tillgänglig på grund av muskelproblem.

Men de tre frånvarona förklarar inte hela den svaga insatsen. Sportchefen Markus Krösche var tydlig: ”Det är ingen ursäkt, vi måste leva med det. Vi har många bra spelare i truppen.”

Problemen började redan i uppspelsfasen där bland annat Arthur Theate, normalt en pålitlig spelare, spelade bort enkla passningar som ledde direkt till fasta situationer för Leverkusen – frispark och straff – och därmed två tidiga baklängesmål. Can Uzun och Robin Koch var också inblandade i de misstag som gav motståndarna lägena.

Krösche kritiserade lagets mentala inställning: ”Vi var inte riktigt vakna i första halvlek, fattade många felaktiga beslut och förlorade bollen ofta. I närkampsspelet var vi också svaga.” Statistik visade att Frankfurt bara vann 35 procent av närkamperna, ett bekymmersamt lågt tal.

Efter paus kom dock en piggare insats under en kort period, med hög energi och ett välförtjänt reduceringsmål. Men när Leverkusen blev en man mindre och la sig djupt försvarsmässigt, hittade inte Frankfurt något sätt att skapa tryck. Jonathan Burkardt, som fått förtroende som anfallare, hade en tung dag med få bollkontakter och slarviga avslut – hans enda chans i första halvlek var ett nickavslut som gick utanför.

Anfallsspelet var oroande svagt. Trots byten och omställning till två forwards lyckades laget inte skapa riktigt farliga lägen. Totalt slog Frankfurt 23 inlägg, vilket mest såg ut som ett tecken på desperation snarare än planerad offensiv. Tränare Dino Toppmöller förklarade: ”Vi ville skapa mycket tryck i boxen med inlägg, men vi saknade den sista kraften och skärpan i avsluten.”

Han påpekade också att den tekniska renheten inte räckte till: ”Strukturen i spelet var okej, men vi saknade beslutsamheten i sista tredjedelen – när ska man dribbla, när ska man snabbt byta spel? Vi måste höja tempot mot lag som försvarar djupt, och det hade vi inte.”

Överläget som uppstod när Leverkusen fick en utvisad spelare utnyttjades inte, något Krösche kopplade till bristande erfarenhet och förhastade beslut: ”Vi var för stressade och oorganiserade.”

När det gäller Burkardt bad Krösche om tålamod: ”Offensiva spelare behöver tid att vänja sig vid nya system och spelmönster – det är helt normalt.” Burkardt hade trots allt hela försäsongen med laget, men nyligen har han även haft ryggproblem som stört rytmen. Dessutom mötte han tufft motstånd i form av Leverkusens starka försvarsspelare Quansah, Badé och Tapsoba.

Toppmöller betonade att det krävs att lagkamraterna hjälper till att få fram Burkardt i bättre positioner: ”Vi måste bli bättre på att skapa situationer i sista tredjedelen och på att spela rent. Jonny hängde lite i luften idag, och det gällde även våra andra anfallare.”

Trots att stjärnan Hugo Ekitiké lämnat klubben är det för tidigt att kalla det ett anfallsproblem. Men det står klart att Burkardt och Elye Wahi – de dyraste anfallarna i klubbens historia – måste börja leverera på allvar den närmaste tiden.

Det är också viktigt att laget som helhet tar ett stort ansvar och ser till att den här typen av kollektiv kollaps i Leverkusen förblir undantaget. Truppen är alldeles för värdefull och kompetent för att prestera så här svagt igen.