Trots Frankfurts oförmåga att skapa målchanser: Amenda sätter klubbrekord

Eintracht Frankfurt visade upp en stabil defensiv när de kryssade 0–0 borta mot St. Pauli på Millerntor. Backen Aurèle Amenda stod för en imponerande insats och satte samtidigt ett nytt klubbrekord. Men offensivt fastnade Frankfurt i ett långsamt och idéfattigt spel där bristen på en andra anfallare blev tydlig.

Albert Riera har bara varit tränare i fem veckor, men har redan löst Eintrachts största problem den här säsongen: laget är inte längre ligans måltavla. Under hans ledning har man hållit nollan i tre av fem matcher, delvis tack vare lite tur med motståndarnas stolpträffar.

På mittfältet är laget mer kompakt, vilket gör det svårare för motståndarna att skapa chanser. Riera använder en 4-1-4-1-uppställning med tre centrala mittfältare framför backlinjen, och ytterbacken Nathaniel Brown kliver ofta in i mittfältet med bollen. Resultatet är ett tajtare spel där motståndarna inte lika lätt hittar igenom.

Innan Riera tog över räckte det ofta med ett par enkla passningar i djupled för att spräcka Eintrachts försvar. Laget pressade visserligen högt, men utan den nödvändiga kompaktiteten och säkerheten, vilket ledde till många individuella misstag och stor osäkerhet. Nu märks det inte ens att nyckelspelarna Rasmus Kristensen och Arthur Theate är långtidsskadade – Amenda, som är tänkt som ersättare för Theate, har tagit chansen och blir starkare för varje match.

Den 22-årige schweiziske landslagsbacken är med sina 1,94 meter både en lugn ledargestalt och en stabil klippa i backlinjen. Mot St. Pauli vann han 56 procent av sina dueller, och över hela säsongen ligger han på hela 63 procent. Tekniskt är han också skicklig för sin storlek och vågar spela precisa, korta passningar i trånga situationer.

Med 168 bollkontakter mot St. Pauli slog Amenda ett nytt klubbrekord – ingen Frankfurtspelare har haft så många bolltouches i en enskild match sedan statistiken började samlas in. Det gamla rekordet höll Arthur Theate med 153 bollkontakter från samma möte förra säsongen (2–2).

I januari ville Amenda lämna klubben på grund av för lite speltid under den tidigare tränaren Dino Toppmöller. Sportchefen Markus Krösche agerade snabbt och stoppade en eventuell övergång. I en nyligen intervju med Absolut Fußball berättade Amenda: ”Jag hade väldigt lite speltid, vilket såklart var frustrerande för min utveckling. Jag tycker mycket om Eintracht, det är en stor klubb i Europa och jag trivs här. Men det är viktigt att hitta rytmen och känna förtroende. Andra klubbar var intresserade, men Markus Krösche pratade mycket med mig och sa att min framtid är här i Frankfurt.”

Offensivt saknades däremot en tydlig plan B mot St. Pauli. Trots 72 procent bollinnehav lyckades laget inte skapa några riktigt heta chanser. Första minuterna bjöd på lite energi framåt, men sedan blev spelet statiskt och långsamt. Riera berömde lagets passion och defensiva stabilitet, men var självkritisk: ”Vi kan spela mycket bättre med bollen.” Han efterlyser snabbare spel med färre bollkontakter.

Även sportchefen Krösche påpekade att laget har god kontroll och släpper få kontringar, men saknar skapandet av tillräckligt många målchanser. Matchen påminde om Rieras debutmatch mot Union Berlin, där Frankfurt också hade mycket boll men få kreativa lösningar.

Ett tveksamt val var att Riera valde bort en andra renodlad anfallare mot St. Pauli. Arnaud Kalimuendo, uttalad anfallare, blev osynlig på kanten och användes nästan bara defensivt som en andra forward bredvid Jonathan Burkardt. Med Kalimuendo som spets hade Eintracht kunnat få mer närvaro i straffområdet och med rörliga attacker dragit isär försvaret, vilket kunnat öppna ytor för Burkardt.

Mittfältaren Fares Chaibi bidrog heller inte tillräckligt med djupgående löpningar i offensiven, och hela laget agerade alltför försiktigt och långsamt i sista tredjedelen. Burkardt blev ofta isolerad och fick få användbara bollar. Faktum är att Jean-Matteo Bahoyas avslut tidigt i andra halvlek var den enda riktiga målchansen för Frankfurt – alldeles för lite med tanke på lagets ambitioner.

En annan aspekt är Rieras val att spela med inverterade ytterbackar – Brown och Nnamdi Collins spelade på ”fel” sida, något som stärker mittfältets centrum men samtidigt tar bort ytterbackarnas fart i djupled. Det saknades energi på kanterna, och Bahoya och Kalimuendo hade svårt att hitta in i farliga ytor.

I nästa hemmamatch mot Heidenheim kommer sådana detaljer troligen inte spela någon större roll. Mot tabelljumbon måste Frankfurt vinna oavsett taktik och laguppställning. Men verkligt intressant blir det veckan därpå borta mot Mainz, en match som ofta har varit svår för Eintracht.

Sammanfattningsvis visar Eintracht Frankfurt en stark defensiv utveckling under Riera, med Aurèle Amenda som en nyckelspelare och rekordhållare i klubben. Men offensivt krävs mer kreativitet, snabbhet och en tydligare plan för att omvandla bollinnehav till målchanser. Det är där Eintracht måste ta nästa steg för att klättra i tabellen och nå sina mål denna säsong.