Uli Hoeneß om agenter: ”Vi måste rensa bort halsbrytare”

Under en ceremoni för Eintracht Frankfurts tidigare styrelseordförande Wolfgang Steubing, där han hedrades som hederssenator vid Frankfurt School of Finance & Management, gick Uli Hoeneß rakt på sak i en halvtimmes lång intervju. Hoeneß, som anlände mindre än ett dygn efter FC Bayerns Champions League-match mot Atalanta Bergamo, mötte gamla Bundesliga-kollegor som Karl-Heinz Körbel, Fredi Bobic, Armin Veh och Dragoslav Stepanovic. Även Eintracht Frankfurts klubbdirektörer Axel Hellmann, Julien Zamberk och Philipp Reschke fanns på plats bland de 300 inbjudna gästerna och studenterna.

Wolfgang Steubing, som varit Eintrachts styrelseordförande och är en viktig profil för både klubben och skolan, fick stor uppskattning för sitt engagemang som entreprenör, mecenat och vän. Bland annat har han donerat en miljon euro till skolans campusbygge.

Hoeneß berättade att Steubing varit medlem i FC Bayern sedan den 1 juli 1996, med medlemsnummer 25 087. Han berörde en rad ämnen – från sportliga ambitioner och 50+1-regeln till spelaragenter och Eintrachts strategi – och gav även en tydlig rekommendation till Axel Hellmann.

Om sin relation till Steubing sa Hoeneß att de lärde känna varandra 2018 innan cupfinalen i Berlin mellan Eintracht och Bayern, och att de snabbt klickade. "Steubing har hjälpt Eintracht att växa från en undanskymd roll till att bli en stor aktör i tysk fotboll. Jag ser många likheter mellan våra liv – vi kommer från enkla förhållanden och har jobbat oss uppåt. Med tiden har jag blivit mer socialt engagerad, särskilt när det gått bättre för Bayern och mig personligen. Min viktigaste insikt är att ju högre upp man är, desto mer socialt ansvar har man. De stora måste man ta i tu med, men de små måste man skydda. Jag älskar att kunna hjälpa till och skänker alla föreläsningsarvoden, som kan ligga på 20 000–40 000 euro per gång."

När det gäller Bayerns chanser i Champions League i år var Hoeneß optimistisk: "Vi har inte haft sådana möjligheter på länge. Vi är favoriter i Bundesliga och spelar semifinal i cupen mot Leverkusen – tufft, men möjligt. I Champions League är det svårare, särskilt med Real Madrid som motståndare. De må inte spela bäst fotboll, men deras rutin är överlägsen."

På frågan om 50+1-regeln betonade Hoeneß att Bayern är världens ekonomiskt starkaste klubb tack vare egna intäkter, utan oljerikedomar eller hedgefonder. "Vi behöver inte 50+1. Men för klubbar som Mönchengladbach, som skulle kunna få investerare att satsa och stärka Bundesliga, vore det otroligt hjälpsamt om sponsorer och investerare fick större möjligheter."

Hoeneß var också tydlig kring spelaragenter, som globalt drog in 1,167 miljarder euro förra året: "Det finns många seriösa agenter, men också många halsbrytare. Vi måste få bort de sistnämnda. Att tjäna tio miljoner på tre luncher är orimligt. En agent får aldrig tjäna mer än spelaren. Vi diskuterar det internt och vill snart presentera ett koncept som sätter stopp för denna utveckling. Tidigare försökte vi införa ett lönetak i G14, men det höll bara fyra veckor."

Om Eintracht Frankfurts strategi var Hoeneß diplomatisk: "Jag kritiserar ingen – varje klubb måste göra sin egen politik. Men personligen är jag ingen vän av att sälja sina bästa spelare. Bayern är en köparklubb, det är vårt hemliga vapen. Jag tror Axel Hellmann kommer inse att det på sikt urholkar substansen att sälja ständigt. Visst, 50–60 miljoner euro är fint, men vad händer sen? Transfers blir dyrare, egna spelare kräver mer, och fansen tappar kopplingen till stjärnorna."

När det gäller Harry Kane, världsstjärnan som nyligen ryktats vara på väg till Bayern, menade Hoeneß: "Många tyckte att 100 miljoner euro var galet, jag också. Idag skulle jag betala 150 miljoner för honom. Kane är en global ikon, en förebild för unga spelare som tar hand om de nya talangerna. Stora stjärnor måste tjäna bra, medan de i mellansegmentet får vara billigare."

Avslutningsvis pratade Hoeneß om sin arbetsmoral: "Allt måste göras med passion. Man får inte gå till jobbet och tänka ’åh nej’. Jag hör allt oftare unga säga att work-life-balance är viktigare än pengar. Kanske ibland, men oftast kommer man inte långt på det sättet. Om man alltid vill ha betalt för övertid och går hem prick 17 på fredagen, kan världen rasa när man är borta – och man märker ingenting. Det får inte hända."